Video: Mitt perspektiv: Rasism

Mitt perspektiv: Rasism
 
Målgrupp: Från 13 år
Id: 310046306
Längd: 14 minuter
Land: Sverige
Format: Strömmande video
Talat: Svenska
Textat (Play): Svenska
Producent: Jonathan Troff, Magnus Hamark
Regi: Jonathan Troff
Produktionsår: 2018
Tillgänglig:
Från: 2018-02-12
Ämnen:
Värdegrund > Empati och kamratskap
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Rasism och främlingsfientlighet
Värdegrund > Mobbning
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Ungdomar
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Familj och samlevnad
Ämnesord:
Relationer
 
Dokument och länkar
 
Etiketter

Det finns inga etiketter

 
Leverantör
Hamark
 
Mitt perspektiv: Rasism
Logga in för att se, lyssna eller boka produkten
  • E-postadress:
  • Lösenord:

“Mitt perspektiv” är en filmserie som utgår ifrån självupplevda händelser av våld; fysiskt, psykiskt och sexuellt på högstadiet och gymnasiet. Filmerna syftar till att öka medvetenheten om vad våld är samt vilka konsekvenser våld har och att vi alla kan göra något för att minska på våldet som sker på skolan, hemma och på nätet. Åskådarperspektivet är ett genomgående tema i filmerna och tittaren tränas i att gå ifrån en passiv åskådare till en aktiv åskådare genom att agera proaktivt och aktivt vid våldssituationer, såsom trakasserier, kränkningar, utfrysning, skojbråk m.m i skolan, hemma och på nätet. Filmerna belyser vikten av att ständigt jobba normkritiskt och att upptäcka vilka begränsande normer som finns på skolan, samhället och på nätet– som gör att människor inte kan vara de personer de vill vara, samt syftar till att förändra de normer som skapar diskriminering och utsatthet och exkludering. I filmen behandlar ungdomar ämnet rasism och berättar sina självupplevda historier. Beror rasism bara på okunskap, rädsla och uppfostran? Nivena berättar om hur det är att komma till en liten stad med nya klasskamrater och bli utsatt för rasism, misshandel och mobbning. “Pim” berättar om hur det är att vara född i Sverige och hur man blir behandlad som ett fnask bara för att man har rötter i Thailand. Hur är det att behöva skämmas för vem man är? Hur vågar man börja tro på sig själv?